Jag hatar skloan. Ville bara få ur mig det först. Jag hatar sättet de lär ut, jag hatar bedömningarna, jag hatar lögnerna. Alla är olika. Det är ivf dej jag vill tro på. Alla lär sig på olika sätt. Vill skolan att alla ska bli likadana och kunna samma saker? Och vad hände med individualiteten? Eget ansvar? Egna val? Skolan peppar oss med att säja hur man ska bestämma själv och hur den är en själv som väljer hur ens framtid ska se ut. Jag ser inte det. Tvingar en att göra alla dessa saker man aldig kommer komma ihåg, tvingar en att göra det man hatar mäst. Jag själv hatar att prata inför folk. Jag är inte bekväm bland folk alls. Det är säkert många som älskar att vara bland massa människor, men jag är inte en av dem. Jag blir röd i ansiktet, hela min kropp darrar och jag känner mig som om jag skulle kunna svimma vilken sekund som hälst.

Jag tycker att man slösar bort sin tid med att gå i skolan, Jag kan bara tänka på alla de saker jag skulle kunna göra om inte min tid gick åt till skolan.

Om vi värkligen ska ha kvar skolan, behöver den ändras rejält. Jag har inte lösningarna eller svaren. Det har jag aldrig. Hur ska jag kunna ändra på skolan? Det finns ingenting jag kan göra. Jag hatar det.

Vi blir bedömnda på alla dessa saker. Jag suger värkligen på samhällskunskap, idrott och träslöjd. Men jag är bra på bild, geografi, astronomi och musik. Varför? För att det är saker jag är intreserad av såklart. Jag är inte bra på att formulera mig. Jag har inte kunnat skriva hälften av det jag ville ha sagt i detta inlägg. Men det jag försöker förklara är att jag känner mig låmngt borta från allt det jag vill, och skolan är en av anledningarna till det. Som om jag är inlåst.

Jag mår så dåligt varje dag jag går till skolan. Jag är så stressad, men inte pga alla läxor och prov. Jag tänker alltid: "Är det värt det? Vem är det du vill göra glad? De andra eller dig själv?" Det blir oftast de andra. När det väl är mig jag gör glad så blir de andra besvikna på mig. Och av någon anlednig så bryr jag mig om vad de tycker. Jag vet inte själv varför jag vill att andra ska gilla mig. Jag har bara frågor utan svar.

Alla dessa tankar har gått frunt i min huvud i en så lång tid. Sedan kom den här personen och förklarade ivf lite av mina tankar till världen. Jag började gråta när jag såg den här videon.

Hej och välkommen till min blogg!

Förlåt i förväg för alla stavfel, för alla too deep historier om mina tankar och mina drömmar, för all engelska, för mina konstiga berättelser och historier jag hittar på. Jag kommer ha min identitet privat för jag kommer skriva om mycket både hemska men även helt sjukt roliga saker på den här bloggen som kanske har hänt mig.. och mina tankar är så konstiga.. Om jag skulle prata om det jag skriver här med någon så vet jag inte vad som skulle hända helt enkelt. Ibland har jag svårt att formulera mig på svenska och hoppar till engelska istället.. hoppas det inte gör något. 

Kommer designa om bloggen någon annan gång för det brukar ta så himla lång tid, haha.

Hoppas ni vill läsa min blog om mina inersta tankar och funderingar samt om all fandoms jag är med i, hahahaha. Jag älskar att skriva och jag är desperat att ändra denna värld vi lever i. (Jag varnade för att jag skulle vara too deep, hah)